Böcker

” Vi söker perspektiv på våra liv och vår existens för att förstå oss själva. Konstnären Karl lindeborg målar, formar och förstorar upp fågelfjädrar. Med sitt stora hjärta och sinne för värdskap känner du dig alltid välkommen, hans konst får mig att känna mig liten.”

Ge mig sedan en ö vid horisonten – dikter av Karl Lindeborg. Förlaget Vattenringar, 2015. / 250 SEK

Berätta om

Säg inte att urskogen huggs ner
– berätta om människor som vaktar skogen,
lägger sig framför skogsmaskinerna.
Säg inte att barnen drabbas av nedskärningar
– berätta om vuxna som hittar möjligheter.
Säg inte att oljeutsläppen dödar grisslorna
– berätta om trasten som sjunger när
ljuset återvänder.
Säg inte att vi överkonsumerar
– berätta om verkliga behov och
ungdomars drömmar.
Säg inte att vår välfärd är omöjlig globalt sett
– berätta om de som färdas väl.
Säg inte vad soldaterna gjorde
– berätta om människorna som gjorde godheten
möjlig trots kriget.
Säg inte att människor bara lämnar varandra
– berätta om människor
som lyckas få kärleken att växa.
Säg inte mer
– rufsa mig i håret,
stryk mig över kinden,
kyss mina läppar,
håll om mig,
stå kvar.

Ge mig berättelser om kärlek
Kanske måste jag öva mig i långsamhet
när så många ropar- skynda
för att se vad som är viktigt
mitt i detta kaos, i denna fara,
när jorden skändas och brinner.
Där människor flyr och jorden plundras.
Vad gör jag med smärtan och sorgen?
Nu när tårarna rinner
nedför mina kinder?

Jag har ett stort behov av att älska.
Nu behöver jag just dig,
ta en annan människa i handen.
Luta mig nära och dra in doften från dig
som lever och viska;
Ge mig berättelser om kärlek,
håll om mig sedan
när natten kommer och
sjung visor som får mig att somna
så att jag sedan kan vakna
med lust att leva,
med lust att ge mig hän.

Kärleken är ett val
och en prioriteringsfråga.
Nu finns ingen tid för annat än att älska!
Så ska du svara.
Jag längtar efter kärleken
och jag längtar efter att ge kärlek.
Runt omkring så finns
min förundran över livet,
min häpnad över det vackra,
bara under denna promenad;

Människorna på caféet,
han som höll hennes hand
så ömt över bordet,
och hennes gnistrande ögon
så fulla av ljus.
De ögonen, det ljuset,
håller om mig
liksom sorlet, skratten,
och bär mig vidare,

jag som bara passerar.

De nyutslagna krokusarna,
syrenens knoppar som sväller,
molnen som öppnar sig,
en sol som äntligen värmer,
talgoxen som sjunger
om lusten att vara vid liv,
Skulle jag prata om Gud,
vilket jag inte gör så ofta,
skulle jag ändå säga.

Vägen till Gud är vägen
genom människorna
och den kärleken
som prövas i det dagliga;
vid frukostbordet,
i tunnelbanan,
på arbetet,
i kassakön när vi handlar middagen.

Jag tror att alltings mål bor i
de små berättelserna om kärlek,
Där bor också hänförelsen över att leva,
i dessa var dags händelser;
glädjen över något gott
hos en annan människa
som fyller just mig,
lyfter just mig,
i en omtanke och en omsorg,
där, i de vad vi tror, är mellanrummen,
i de små gesterna.

Jag tror de små berättelserna
binder samman livet
till den stora berättelsen
och ger den tyngd.
Är det de handlingarna som är svaret
på min långa bön om mening?
Då jag ser människorna
som finns bredvid och de som passerar?

Ja, jag tror det.
För kärleken är handlingar
och vi blir till människa genom människor.

Jag vill välja kärlek.
Jag vill lämna ett leende,
en komplimang,
en hand som hjälper.
Jag vill samtala och se in i en
annan människas ögon.

Och nu här med dig
när jag ser ditt ansikte
som lyser emot mig,
vill jag ta min hand
och stryka din kind, långsamt,
stanna med ett finger
vid dina läppar.

Jag stannar upp
och ger mig tid alltså,
ger en annan människa tid.
Jag väljer kärlek
och jag får kärlek.
Där i ett av livets många mellanrum
bygger just vi två världen
med en berättelse om kärlek